Början på nått nytt..
Idag valde jag mig själv före någon annan.
Mitt ex sms mig igår, frågade om jag vela ses idag, ta en kaffe, prommenad eller nått.
Jag svarade att jag skulle höra av mig när jag vaknat.
När jag vaknade så låg jag länge och funderade. Varför gör jag detta, av vilken orsak?
Jag kom på mig själv att försöka vara henne till lags för att få henne att älska mig igen. Och sa åt mig själv att det inte kan fortsätta.
Komponerade sedan ihop ett långt sms som jag låg länge och läste igenom innan jag till slut tog mig mod, och tryckte skicka..
Hela jag vill träffas.
Min kropp skriker efter dig, mitt sinne säger "tänk om" hon älskar mig igen..
Men jag vet, vet att vi inte kommer bli vi igen. Du har gått vidare, in i ett liv utan mig. Jag har stått stilla senaste tiden, försökt förstå vad som hände, vart allt gick fel och fullkomligt tappat bollen ett tag.. men försöker nu ta små steg, åt andra hållet, bort från dig..
Jag är inte arg, vill inte uppfattas elak, bara ärlig, från hjärtat liksom.
Det enda jag blir besviken över är hur du efter tre veckor kunde gå vidare med någon annan, har verkligen försökt förstå det. Men nej.. För mig är det otänkbart.. Kanske för att jag inte släppt taget, som du..
Du vill ha kvar mig i ditt liv som en vän, och det är ömsesidigt. Men tror inte jag är i rätt känslobanor just nu för att vara en vän utan förhoppningar.
Jag är ledsen, men jag älskar dig fortfarande.
Jag fick efter ett tag svar där hon skrev kort "Ok, jag förstår, hör av dig när du känner dig redo"
Vet inte om jag någonsin kommer bli redo..
Time Will Tell..
Dagens låt - http://open.spotify.com/track/0FlhYfRsr8sJua2IeihYB4
